Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi / Institutionen för naturgeografi
Institutionen och dess arkiv ingår i Stockholms universitet, där den utgör en av flera arkivbildare inom myndigheten som helhet. Vissa handlingar som hanteras vid institutionen ingår inte i institutionens arkiv utan i universitetsförvaltningens arkiv. Det gäller bland annat vissa handlingar inom personaladministration och ekonomiadministration.
1912 etablerades geografi som ämne vid Stockholms högskola. 1929 inrättades den första professuren i ämnet och Geografiska institutet bildades i samband med det. Högskolan blev universitet 1/7 1960, och då blev institutet istället institution. Verksamheten hade då sedan länge på flera sätt varit uppdelad i en naturgeografisk och en kulturgeografisk del, och 1/7 1965 blev institutionen enligt fakulteternas gränser helt uppdelad i två institutioner. Under 1960-talet flyttade den kulturgeografiska delen från det tidigare högskoleområdet i centrala Stockholm till Frescati. 1975 flyttade den tillbaka igen. Den naturgeografiska delen låg hela tiden kvar i det gamla högskoleområdet, i några byggnader som ligger nära Odenplan.
I början av Geografiska institutets historia dominerade en kulturgeografisk inriktning. En naturgeografisk del växte sedan till, och där blev geomorfologi och glaciologi tidigt centrala ämnen. Den fasta forskningsverksamheten vid Tarfala startade 1946 (själva stationen 1948). Under 1970-talet blev även inriktningarna fjärranalys och miljövård viktiga inom den växande naturgeografiska institutionens utbildning och forskning.
Utbildningarna har ofta givits i samarbete med andra institutioner: Geovetarlinjen med de geologiska institutionerna (här i pluralis eftersom Kvartärgeologiska institutionen då var självständig), Geografiprogrammet med Kulturgeografiska institutionen, Bio-geo-linjen och även enstaka miljövårdskurser med de biologiska institutionerna inklusive Zoologiska institutionen. Ett utbildningsprogram i miljöskydd och hälsoskydd har tidigare administrerats vid institutionen, men denna del har numera övertagits av Institutionen för miljövetenskap. Institutionen hade även hand om den s.k. kombinationsutbildningen, som redan innan lärarutbildningarna i Stockholm blev en del av Stockholms universitet 2008 (de låg då vid den fristående Lärarhögskolan i Stockholm) innebar en möjlighet att parallellt ta en examen i ett akademiskt ämne och en lärarexamen.
Institutionen i nuvarande form bildades 2001 vid en sammanslagning av Naturgeografiska institutionen och Kvartärgeologiska institutionen. Båda dessa institutioner hade 1997 flyttat från det tidigare högskoleområdet nära Odenplan till det då nybyggda Geovetenskapens hus i Frescati. Kvartärgeologiska institutionen hade varit en självständig institution sedan 1960, då den knoppades av från en tidigare dåvarande geologisk institution. Den nya sammanslagna institutionen 2001 fick namnet Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi (INK). 2005 tillkom även ämnet hydrologi. Detta ämne övertogs inte från en annan institution internt inom universitetet utan från Kungliga tekniska högskolan (KTH).
Kvartärgeologin var redan från början en liten del, och den minskade alltmer. Institutionens namn förenklades 2015 till endast Institutionen för naturgeografi. Samma år formaliserades även indelningen i forskningsenheter på ett nytt sätt, men ändringarna i den interna organisationen motsvarar denna gång inte en omorganisation på samma sätt som 2001. Institutionen är fortfarande samma arkivbildare.
Institutionen för naturgeografi tillhör den naturvetenskapliga fakulteten.
Verksamheten leds av en prefekt, som har det övergripande ansvaret. En institutionsstyrelse beslutar i bl.a. ekonomiska ärenden och vissa andra större ärenden. Institutionsstyrelsen består av representanter för olika personalkategorier och representanter för de studerande.
Institutionen har sammanlagt ca 90 anställda doktorander/forskare/lärare. Utöver dessa har institutionen ca 20 anställda inom tekniskt/administrativt område.
Institutionen bedriver utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå, ofta i samar-bete med andra institutioner. Inriktningarna som institutionen ansvarar för, även i de fall då de är samarbeten, är bl.a. geografi, geovetenskap, biogeovetenskap och miljövård.
Forskningen bedrivs inom ett brett vetenskapsområde med fokus på jordens fysiska och biologiska fenomen, dess egenskaper, processer, mönster och samspel med människan. Institutionen bedriver fältbaserad forskning och undervisning vid två forskningsstationer, Tarfala forskningsstation vid Kebnekaise, grundad 1948, samt Navarino Environmental Observatory (NEO) i Grekland, grundad 2012. NEO drivs i samarbete med ett privat företag, TEMES, och Academy of Athens. Institutionen samarbetar med många institutioner inom Stockholms universitet och inom andra universitet i Sverige och världen.
Forskning och utredning på uppdrag sker även i samarbete med flera andra myndigheter.
Institutionen är idag administrativt indelad i fyra forskningsenheter, som beskrivs nedan på engelska. Beskrivningarna kommer från den aktuella webbplatsen, men har här i vissa fall förkortats lite. Tidigare har institutionens interna indelning varierat något. Genom bl.a. års-rapporterna går det att ta reda på hur indelningen har sett ut vid ett givet tillfälle.
Geomorphology and Glaciology unit. (Enheten för geomorfologi och glaciologi.) We study Earth surface processes and their effects on landscapes, glaciers and society. Analysis of the landscape enables us to reconstruct past environments and processes, with a particular focus on glaciated and formerly glaciated landscapes. We also conduct research on contemporary processes in glaciers and ice sheets, as well as on applied geomorphology in tropical regions. Our methods include data collection and observations in the field, remote sensing and GIS (geographical information science) techniques, dating of glacial and other sediments, and numerical modelling. Today, we conduct research in all glaciated regions in the world, inclu-ding Antarctica, the Arctic, North America, Northern Europe and Eurasia, and the central Asian highlands; but also in non-glacial regions such as the Mediterranean and East Africa. An important component of our research facilities is the Tarfala Research Station, where our department runs an extensive glacier monitoring programme and has a well-equipped base for field education in arctic-alpine environments.
Water, Permafrost and Environmental Systems research unit. (Enheten för hydrologi, permafrost och miljösystem). We investigate natural processes and anthropogenic effects, and their variability and change in water, land and permafrost environments. The conditions and changes of Earth’s freshwater and permafrost systems affect people and ecosystems and are central in global change. We study these conditions and their changes in order to better understand and quantify them and thereby contribute to knowledge and capacity advancement needed for sustainable development. Our research focuses on water quantity and quality, how liquid and frozen, subsurface and surface water interacts, and how water flows and carries other substances and energy with it through the landscape - locally, regionally and globally, and from past, through present, to future times. We analyze soil water and groundwater, lakes and rivers, wetlands, permafrost and glacial water, engineered water systems and water use by vegetation - separately and linked in hydrological catchments, landscapes and water management districts - in different parts of the world. We also study permafrost regions, not least the northern circumpolar region, regarding their possible fate under conditions of future global warming and the total amount, landscape distribution and vertical partitioning of soil organic carbon stocks in these regions. An additional focus is Holocene and recent permafrost dynamics in subarctic palsas and peat plateaus of Northern Europe. In general, our studies include field and laboratory observations, measurements and experiments, as well as quantitative modeling and computational methods.
Climate Science and Quaternary Geology unit. (Enheten för klimatvetenskap och kvartärgeo-logi.) We study climate and environmental changes, under present conditions and back in time during the glacial cycles of the Quaternary period. We use modern instrumental observational data together with information from natural archives such as lake sediments, peat bogs, ice cores, cave deposits, tree rings, glacial sediments, and archaeological material, to study changes in climate and the environment. Our research material come from the entire world and we have ongoing projects in the Nordic countries, Europe, Africa, South America, Northern Russia, the Himalayas, Canada, Antarctica and Greenland. We also perform simulations with climate models on large computers to study the functional behavior of the climate system under conditions different from those of today. That helps us to better interpret the information stored in the different natural archives.
Landscape, Environment and Geomatics research unit. (Enheten för landskap, miljö och geomatik). We study landscapes, natural ecosystem processes, social-ecological systems and how they shift in space and time. We use ecological and societal data, geo-data, modelling and historical information. Our research focuses on understanding historical, present and future interactions of humans, plants and animals with landscapes and the environment, both in water and on land. We study landscapes and resource management, biodiversity, conservation and ecosystem services as well as feedbacks to climate. We work at multiple scales, from local to global, from genes to biome, from individual to society. Geomatics is the acquisition, management and analysis of geospatial data. It includes geographical information science (GIS), Earth Observation (EO), surveying and geodesy. Our research develops these methods to better use the capabilities of geodata for a range of applications in Earth and environmental sciences.
Samarbeten mellan enheterna är vanligt, liksom samarbeten med andra institutioner inom och utanför universitetet. Som tidigare har nämnts, samarbetar institutionen aktivt även med andra i det omgivande samhället och internationellt; organisationer, myndigheter, företag m.fl.
Institutionen ansvarar för arkiven efter sina föregångare Naturgeografiska institutionen 1929 - 2000 och Kvartärgeologiska institutionen 1950 - 2000. Inom Naturgeografiska institutionens arkiv ingår handlingar från tidigare Geografiska institutet t.o.m. 1960 VT och Geografiska institutionen 1960 HT - 1965 VT. Det finns en avsikt att i samarbete med Kulturgeografiska institutionen avskilja handlingarna tillhörande dessa två historiska perioder från de senare arkiven och att ordna dem som separata, tidigare arkiv. Även när det gäller handlingar som är från 1950 - 1960 VT i Kvartärgeologiska institutionens arkiv kan det behöva utredas ifall dessa kanske bör separeras och ingå i det dåvarande geologiska institutets arkivbildning.
1912 etableras geografi som ämne vid Stockholms högskola. 1929 inrättades den första professuren i ämnet och Geografiska institutet bildades i samband med det. Högskolan blev universitet 1/7 1960, och då blev institutet istället institution. Verksamheten hade då sedan länge på flera sätt varit uppdelad i en naturgeografisk och en kulturgeografisk del, och 1/7 1965 blev institutionen enligt fakulteternas gränser helt uppdelad i två institutioner. Under
1960-talet flyttade den kulturgeografiska delen från det tidigare högskoleområdet i centrala Stockholm till Frescati. 1975 flyttade den tillbaka igen. Den naturgeografiska delen låg hela tiden kvar i det gamla högskoleområdet, i några byggnader som ligger nära Odenplan.
I början av Geografiska institutets historia dominerade en kulturgeografisk inriktning. En naturgeografisk del växte sedan till, och där blev geomorfologi och glaciologi tidigt centrala ämnen. Den fasta forskningsverksamheten vid Tarfala startade 1946 (själva stationen 1948). Under 1970-talet blev även inriktningarna fjärranalys och miljövård viktiga inom den växande naturgeografiska institutionens utbildning och forskning. Utbildningarna har ofta givits i samarbete med andra institutioner: Geovetarlinjen med de geologiska institutionerna (här i pluralis eftersom Kvartärgeologiska institutionen då var självständig), Geografiprogrammet med Kulturgeografiska institutionen, Bio-geo-linjen och även enstaka miljövårdskurser med de biologiska institutionerna inklusive Zoologiska institutionen. Ett utbildningsprogram i miljöskydd och hälsoskydd har tidigare administrerats vid institutionen, men denna del har numera övertagits av Institutionen för miljövetenskap. Institutionen hade även hand om den
s.k. kombinationsutbildningen, som redan innan lärarutbildningarna i Stockholm blev en del av Stockholms universitet 2008 (de låg då vid den fristående Lärarhögskolan i Stockholm) innebar en möjlighet att parallellt ta en examen i ett akademiskt ämne och en lärarexamen.
Institutionen i nuvarande form bildades 2001 vid en sammanslagning av Naturgeografiska institutionen och Kvartärgeologiska institutionen. Båda dessa institutioner hade 1997 flyttat från det tidigare högskoleområdet nära Odenplan till det då nybyggda Geovetenskapens hus i Frescati. Kvartärgeologiska institutionen hade varit en självständig institution sedan 1960, då den knoppades av från en tidigare dåvarande geologisk institution. Den nya sammanslagna institutionen 2001 fick namnet Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi (INK). 2005 tillkom även ämnet hydrologi. Detta ämne övertogs inte från en annan institution internt inom universitetet utan från Kungliga tekniska högskolan (KTH). Kvartärgeologin var redan från början en liten del, och den minskade alltmer.
Institutionens namn förenklades 2015 till endast Institutionen för naturgeografi. Samma år formaliserades även indelningen i forskningsenheter på ett nytt sätt, men ändringarna i den interna organisationen motsvarar denna gång inte en omorganisation på samma sätt som 2001. Institutionen är fortfarande samma arkivbildare.