Institutionen för orientaliska språk / Institutionen för Asien- Mellanöstern och Turkietstudier / Institutionen för Asien- och Mellanösternstudier

År 2015 bytte institutionen namn till Institutionen för Asien- Mellanöstern och Turkietstudier från att ha hetat Institutionen för orientaliska språk. Institutet för Turkietstudier (SUITS) ingick i institutionen 2012-2021. År 2022 blev Institutet för Turkietstudier (SUITS) del av Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer. Då förkortades Institutionen för Asien- Mellanöstern och Turkietstudier till Institutionen för Asien- och Mellanösternstudier.

1960 -

Institutionen har funnits vid Stockholms universitet sedan 1960-talet och hette från början Institutionen för Orientaliska studier. Namnet kom att leva kvar till 2015, då institutionen bytte namn till Institutionen för Asien-, Mellanöstern- och Turkietstudier. Sedan starten har forskning och undervisning bedrivits inom Asiens och Mellanösterns språk och kulturer, främst kinesiska, koreanska, japanska och arabiska. Men under institutionens långa historia har även indologi med fokus på sanskrit, hindi och tibetanska funnits som ämne. Det har även getts kurser i turkiska, centralasienstudier, hebreiska och persiska vid institutionen. Under en period fanns det också ett centrum för Stillahavsasienstudier. Ursprungligen delades institutionen upp i separata avdelningar för dessa olika ämnen, med viss inbördes autonomi. Sedan 2012 och fram t.o.m. 2021 finns forskningsinstitutet SUITS (Stockholm University Institute for Turkish Studies) vid institutionen. Vid institutionen bedrivs idag undervisning och forskning i de arabiska, japanska, kinesiska och koreanska språken, såväl som områdesstudier inom två huvudområden Asiens språk och kulturer respektive Mellanösterns språk och kulturer. Cirka 700 studenter studerar något av institutionens ämnen varje år. Institutionen har ett 40-tal anställda och är en del av den humanistiska fakulteten inom Stockholms universitet. Ansvarig för verksamheten är institutionens prefekt, som rådgivande organ finns en ledningsgrupp bestående av ställföreträdande prefekt, administrativ chef och studierektorer. Institutionsstyrelsen är institutionens högsta beslutsfattande organ. Det finns även ett ämnesråd som är öppet för studerande på grund- och avancerad nivå från samtliga ämnen, samt ett doktorandråd för institutionens doktorander. Bägge dessa råd är representerade i institutionsstyrelsen. Handläggning av ekonomi- och personalärenden för hela institutionen sköts av den administrativa chefen, tillsammans med institutionens ekonomihandläggare. Japans språk och kultur vid institutionen Undervisning i japanska vid Stockholms universitet går tillbaka till 1963. 1968 inrättades en lektorstjänst i ämnet, doktorander började antas 1969 och forskarutbildningen formaliserades 1972. En professur i ämnet japanologi, särskilt modern japanska, inrättades i april 1975. Första professorn var Seung-bog Cho (1922-2012), som hade undervisat i ämnet vid Stockholms universitet sedan 1963 och vid Uppsala universitet sedan mitten av 1950-talet. Hans huvudsakliga vetenskapliga arbete var A Phonological Study of Early Modern Japanese, i två volymer (Stockholm, 1970). Han utsågs till professor 1975, avgick med pension 1989 och efterträddes i oktober 1990 av Gunilla Lindberg-Wada som var professor vid institutionen fram till 2014. Sedan 2018 är Jaqueline Berndt professor i Japans språk och kultur vid institutionen. Till en början omfattade studierna i japanska på grundnivå endast tre terminer, men i och med fastställandet av den lokala studieplanen för allmän studiekurs i japanska 1971 förlängdes utbildningen till fyra terminer. Till en början bestod kurserna av enbart språkstudier med hjälp av läroböcker och utan några autentiska texter. 1975 lades kurser in på grundkurserna med en allmän orientering om historia, geografi, samhälle och litteraturhistoria. Samtidigt infördes en 6-poängskurs benämnd "Enskilt arbete" på påbyggnadskursen. 1977 formulerades upplägget grundkurs i japanska, fortsättningskurs, påbyggnadskurs och året efter fördjupningskurs med självständigt arbete, 6 poäng, som antingen kunde bestå av en ”uppsats över språkvetenskapligt, litterärt eller annat ämne” eller ”kommenterad översättning till svenska av exempelvis en skönlitterär text”. 1978 fastställdes kursplaner för kurserna i japanska inom Tolklinjen (Högre tolkutbildning i japanska, 60 poäng). 1983 inrättades Östasienlinjen om fyra år, som avslutades med en kandidat- eller magisteruppsats. 1984-1986 Kurser i ”Japankunskap och elementär japanska” (2,5 poäng) hölls vid Tekniska Högskolan. Liknande kurser gavs också vid Handelshögskolan. 1991 slogs språkpoängen ihop till större block. Samtidigt infördes obligatorisk närvaro. 1993 stramades universitetsutbildningen upp så att det krävdes en 10 poängs kandidat- eller magisteruppsats i huvudämnet för att kunna ta ut en examen. I samband med det förlängdes utbildningen i japanska till tre år, med kandidatkurs på femte terminen, fördjupningskurs 2 avseende kandidatexamen, och magisterkurs på sjätte terminen. 2006 infördes nuvarande system, med teknisk platsgaranti och tre års utbildning för kandidatexamen (2008 kandidatkurs om 15 hp teori och metod och 15 hp uppsats på sjätte terminen). Magisterkursen utökades till ett år; förmodligen i samband med reformen påbörjad 2006. Kinas språk och kultur vid institutionen Undervisningen i kinesiska vid Stockholms universitet går tillbaka till 1930-talet då professor Bernhard Karlgren, chef för Östasiatiska samlingarna (idag Östasiatiska museet) i Stockholm, undervisade i främst klassisk kinesiska. Ämnet kinesiska etablerades 1965 när Göran Malmqvist utnämndes till universitetets första professor i sinologi. Under Göran Malmqvists ledning kom undervisningen att ändra fokus och bli mer inriktad på det modern kinesiska. Även forskningen kom då allt mer att handla om teman kopplade till modern kinesisk kultur. Under de tjugofem år som Göran Malmqvist verkade vid SU:s institution för orientaliska språk expanderade utbildningen i kinesiska stort, och 13 doktorer utexaminerades. 1990 bytte ämnesinriktningen och professuren namn till Kinas språk och kultur med Torbjörn Lodén som professor. Under Torbjörn Lodéns tid och de två första decennierna av 2000-talet har ämnet fortsatt att expandera med hittills 19 disputerade doktorer. 2016 utsågs Marja Kaikkonen och Irmy Schweiger till professorer. 2020 befordrades Monika Gänssbauer till professor i Kinas språk och kultur. Monika Gänssbauer är också prefekt vid institutionen. Idag har studierna i Kinas språk och kultur vid Institutionen för Asien-, Mellanöstern och Turkietstudier tre inriktningar: utbildning på grund- och avancerad nivå, forskarutbildning och forskning. På grundnivån ägnas cirka tre fjärdedelar åt det kinesiska språket och en fjärdedel åt studier om Kinas historia och samtida kultur. Institutionen erbjuder två språkkurser på avancerad nivå, Avancerad kinesiska I och II. Forskarutbildningen syftar till att utbilda forskare inom ett brett fält specialiserade på Kinas språk och kultur. Forskningen som bedrivs vid institutionen idag är främst inriktad på kinesisk litteratur, översättningsstudier, minnespraktiker och religionsstudier. Koreas språk och kultur vid institutionen Stockholms universitet är idag det enda universitetet i Sverige som erbjuder studier i Koreas språk och kultur. Men undervisningen av koreanska går ända tillbaka till mitten av 1950-talet 1969, beslutade man att ge Stockholms universitet en profil med moderna östasiatiska språk och då flyttades ämnet från Uppsala universitet till Stockholm. Sedan dess har ämnesområdet Koreas språk och kultur endast undervisats vid Stockholms universitet. Under den tidiga perioden fokuserade undervisning och forskning på modern koreanska. Bland Cho Seung-bogs tidiga vetenskapliga studier var en monografi om koreanskt språk, med fokus på fonologi: A Phonological Study of Korean: With a Historical Analysis. 1975 blev Cho Seung-bog Sveriges första professor i japanska studier vid Stockholms universitet men han fortsatte också att forska och undervisa i koreanska. En av Chos elever, Staffan Rosén, följde sin lärares fotspår och forskade om koreansk historisk fonologi. Han var den första i Sverige som producerade en doktorsavhandling om det koreanska språket. Fonologi fortsatte att vara ett stort forskningsfokus långt in på 1980-talet. 1982, med stöd av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, skapades en forskartjänst med inriktning på koreanska vid Stockholms universitet som gjorde det möjligt att bygga upp ett komplett utbildningsprogram på grund- och avancerad nivå. År 1989 inrättades en professur i Koreanska studier vid Stockholms universitet, den första i Sverige. Staffan Rosén utsågs till professor och hade denna befattning fram till sin pension 2009. Under andra hälften av 1980-talet, i samarbete med forskare inom relaterade områden, utbildades ett antal studenter i ett bredare utbud av samhällsrelaterade ämnen med fokus på Korea. De avhandlingar som skrevs under denna period var: Gabriel Jonsson, 1996. Shipbuilding in South Korea: A Comparative Study. Anders Karlsson, 2000. The Hong Kong Kyǒngnae rebellion 1811-1812: Conflict Between Central Power and Local Society in 19th-Century Korea. Tobias Hübinette, 2005. Comforting an orphaned nation: Representations of international adoption and adopted Koreans in Korean popular culture. Den nya studie- och forskningsmiljön gav grunden för att gradvis utvidga lärarpersonalen på 1990- och 2000-talet och erbjuda studenter nya kurser om koreansk politik och ekonomi, historia och kultur utöver de redan existerande Intresset för att lära sig koreanska och få omfattande kunskaper om Korea har också stadigt ökat under det senaste decenniet. Höstterminen 2012 visade en ny vändning i den redan uppenbara trenden: antalet nyskrivna studenter på koreanska hoppade plötsligt upp till 65, en fördubbling från föregående år. Sedan dess ligger antalet studenter kontinuerligt på samma höga nivå. Utnämnandet av professor Sonja Häussler, specialist på förmodern och modern koreansk litteratur och kultur, 2012, gjorde det möjligt att ytterligare bredda kursprogrammet i koreansk kultur och att utveckla undervisning och forskning om koreansk litteratur. Mellanösterns språk och kulturer vid institutionen Stockholms Universitet och fick sin första professur i ämnet 1968 med Heinz Grotzfeld som förste innehavare. Attia Amer efterträdde Grotzfeld och var professor mellan 1976-1988. Med professor Kerstin Eksell, 1988-2001, fick ämnet en inriktning mot modern arabisk litteratur. Under nuvarande professorn Elie Wardini, 2002-, har ämnesområdets inriktning ytterligare breddats mot områdesstudier, och i juni 2004 inrättades ämnet Mellanöstern- och Nordafrikastudier. Huvudområdet heter från och med 2012 Mellanösterns språk och kulturer. Inom området Mellanösterns språk och kulturer kan man idag välja att studera: • Arabiska med inriktning mot Mellanöstern- och Nordafrikastudier • Mellanöstern- och Nordafrikastudier Våra kurser och utbildningar kan läsas från nybörjarnivå till kandidat- och mastersnivå. Vi har även forskarutbildning med inriktning på Mellanösterns språk och kulturer. Inom ämnesområdet Mellanösterns språk och kulturer bedrivs forskning inom bland annat klassisk och modern arabisk litteratur, semitiska språk, historia och religionsvetenskap samt ekonomisk och politisk utveckling i Mellanöstern och Turkiet.

Institutionen har funnits vid Stockholms universitet sedan 1960-talet och hette från början Institutionen för Orientaliska studier. Namnet kom att leva kvar till 2015, då institutionen bytte namn till Institutionen för Asien-, Mellanöstern- och Turkietstudier. Sedan starten har forskning och undervisning bedrivits inom Asiens och Mellanösterns språk och kulturer, främst kinesiska, koreanska, japanska och arabiska. Men under institutionens långa historia har även indologi med fokus på sanskrit, hindi och tibetanska funnits som ämne. Det har även getts kurser i turkiska, centralasienstudier, hebreiska och persiska vid institutionen. Under en period fanns det också ett centrum för Stillahavsasienstudier. Ursprungligen delades institutionen upp i separata avdelningar för dessa olika ämnen, med viss inbördes autonomi. Sedan 2012 och fram t.o.m. 2021 finns forskningsinstitutet SUITS (Stockholm University Institute for Turkish Studies) vid institutionen.