SU / Institutionen för lingvistik

Institutionen särskild undervisning i logopedi (i samarbete med KI) Institutionen för allmän och tillämpad språkvetenskap

1965 -

Verksamheten i allmän språkvetenskap initierades i slutet av 30-talet av János Lotz, som var docent i ungerska. Han och andra kontinentaleuropeiska lingvister, Roman Jakobson tillhörde dem, hade sin hemvist i Skandinavien under andra världskriget och höll då föreläsningar i olika allmänlingvistiska ämnen. År 1952 skapades två nya avdelningar vid Stockholms högskola, Fonetiska forskningslaboratoriet och Fonetiska övningslaboratoriet. Vid dessa avdelningar sysslade man inte bara med fonetik utan även med allmän språkvetenskap och pedagogiskt tillämpad språkvetenskap. Från slutet av 50-talet ingick en obligatorisk förberedande kurs i fonetik för alla som ville läsa språk. I samband med att Stockholms högskola år 1960 utnämndes till universitet började man förbereda en utbyggnad av den språkvetenskapliga sektionen med examensämnet allmän språkvetenskap. Institutionen för allmän och tilllämpad språkvetenskap var uppdelad i en mängd avdelningar, var och en med sin föreståndare. Där fanns allmänna avdelningen (Claes- Christian Elert), avdelningen för språksociologi och politisk lingvistik (Els Oksaar), avdelningen för tillämpad språkvetenskap (Max Gorosch), avdelningen för matematisk lingvistik (Benny Brodda) och, slutligen, avdelningen för stilistik och metrik (Sten Malmström). Efter 1965 slogs avdelningarna ihop till en enda avdelning för allmän språkvetenskap och den bildade tillsammans med avdelningen för fonetik Institutionen för lingvistik. Ledningen av avdelningen för fonetik övertogs av Björn Lindblom, amanuens var Jan Jonasson och sekreterare Margareta Jansson. 1968 fick institutionen sin första ordinarie professor i allmän språkvetenskap, nämligen nordisten och dialektforskaren Karl Hampus Dahlstedt. Den fonetiska avdelningen fick nu också hand om delar av logopedutbildningen och en banbrytande forskningsverksamhet inom talfysiologi utvecklades, där man med nya metoder som talsyntes, spektralanalys och EMG bl.a. kartlade talapparatens artikulatoriska rörelser och deras akustiska konsekvenser. I allmän språkvetenskap lärde man visserligen ut transformationsgrammatik, men de forskningsprojekt som drogs igång hade andra infallsvinklar: automatisk språkförståelse, språklig likhet, predikatanalys, barns språkutveckling, textlingvistik och svenska som andraspråk. Flera av dessa forskningsinriktningar kom senare att bilda grund till egna avdelningar. Brita Bergman sökte och fick medel av dåvarande Skolöverstyrelsen för att göra en lingvistisk analys av dövas teckenspråk. Detta resulterade i en egen avdelning i dövas teckenspråk och senare i att Stockholms universitet blev det första i världen att inrätta en professur i ämnet, med Brita Bergman som innehavare. Institutionen var tidigt framme när det gällde att se forskningsmöjligheter i den gryende datoriseringen. En sådan inriktning fanns redan hos KVAL-gruppen med Hans Karlgren och Benny Brodda, och HFR-projektet Automatisk textförståelse ledde till att Carl-Wilhelm Welin blev pionjär på en av de första svenska avhandlingarna i datorlingvistik. Institutionen bedriver utbildning på grundnivå inom huvudområdena Lingvistik och Teckenspråk samt utbildning på avancerad nivå och forskarnivå inom huvudområde Lingvistik. Institutionsledningen består av prefekt, stf prefekt i nära samarbete med ekonomi- och personalfunktioner och med föreståndare för Fonetiklaboratoriet, Teckenspråk och SUBIC. Institutionens beslutande organ är institutionsstyrelsen, där institutionens prefekt är ordförande och stf prefekt är vice ordförande. I institutionsstyrelsen ingår dessutom sju lärarrepresentanter, en representant för adjunkterna, en representant för teknisk personal, en representant för administrativ personal samt representanter för studenter på grund- och forskarnivå. Institutionsstyrelsen har fyra beredningar: utbildningsberedningen, forskningsberedningen, handledarkollegiet och kommunikationsberedningen. Vid institutionen finns även ett lokalt råd för arbetsmiljö och lika villkor (RALV). Under prefekt finns ämnesansvariga för undervisningsämnena inom huvudområde lingvistik (Allmän språkvetenskap, Fonetik, Datorlingvistik, Barns språkutveckling), ämnesföreståndare samt två ämnesföreträdare för ämnena inom huvudområde teckenspråk (Teckenspråk, Dövas och hörselskadades flerspråkighet). Gemensamt ämne för utbildning på forskarnivå är Lingvistik. Institutionen har ett långvarigt samarbete med Karolinska Institutet och bidrar med en väsentlig del av utbildningen inom Logopedprogrammet. Institutionen medverkar i utbildningen för Kandidatprogrammet i teckenspråk och tolkning KTT (tillsammans med Institutionen för svenska och flerspråkighet, SU). Institutionen har återkommande expertuppdrag för samt utbildningsuppdrag för Specialpedagogiska skolmyndighetens SPSMs personal. Utöver dessa mer definierade samarbeten har Institutionen för lingvistik även en lång tradition av samarbeten med KTH och KI, bland annat konferensanordnande (t ex ICPhS 95, Interspeech 2017, Fonetikmöten), gemensam handledning av doktorander och forskningssamarbeten. Institutionen för lingvistik har tidigare hyst huvudområdena Allmän språkvetenskap, Allmän språkvetenskap med inriktning på datorlingvistik, Fonetik, Teckenspråk, Svenska som andraspråk för döva och Nygrekiska. Alla ovan nämnda huvudområden utom Nygrekiska, som lades ner 2012, samlades 2012 inom huvudområde Lingvistik. 2016 nyinrättades huvudområde Teckenspråk på GN för profilerna Teckenspråk och Svenska som andraspråk för döva. Huvudområde Lingvistik gäller för alla institutionens profiler på AN. På liknande sätt nyinrättades 2010 forskarutbildningsämnet Lingvistik för att samla de tidigare forskarutbildningsämnena Allmän språkvetenskap, Fonetik, Datorlingvistik, Teckenspråk och Svenska som andraspråk för döva. Forskarutbildningsämnet Nygrekiska överfördes 2012 till Institutionen för Romanska och klassiska språk. De gamla forskarutbildningsämnena Allmän språkvetenskap, Fonetik, Datorlingvistik, Teckenspråk och Svenska som andraspråk för döva är 2021 ej nedlagda utan vilande.