Journalistinstitutet / Journalisthögskolan i Stockholm
Journalistinstitutet startade sin verksamhet i Stockholm år 1959, ägt av en stiftelse med tidningarna, Sveriges Radio och Svenska Journalistförbundet som finansiärer. Med undantag för korta kurser i radio- och tv-journalistik samt veckopressjournalistik var utbildningen inriktad på dagspressen.
Journalistinstitutet var en kompromiss mellan framför allt storstadspressens och landsortspressens önskemål. Storstadstidningarna önskade snarast en universitetsutbildning, medan landsortstidningarna mera lutade åt en utbildning på folkhögskolans nivå. Kompromissen blev en utbildning på akademisk nivå, men med allmänbildande inslag och med mycket liberala inträdesvillkor.
De statliga journalistinstituten i Stockholm och Göteborg inrättades år 1962 på förslag av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna (KNUFF). I fråga om utbildningens uppläggning och inträdesvillkoren gjordes inga väsentliga ändringar. Motivet för statens engagemang var främst att man ville erbjuda akademiker med på arbetsmarknaden omöjliga ämneskombinationer en möjlighet att få en yrkesinriktning.
Utvecklingen vid journalistinstituten blev i hög grad avgörande för de förändringar som skedde är journalisthögskolorna inrättades år 1967. För inträde till journalistinstituten hade fordrats en förpraktik om sex månader. På grund av det stora antalet sökande blev det allt svårare att skaffa praktikplatser. Utbytet av förpraktiken var dessutom mycket skiftande. Undervisningen kunde därför inte i något avseende bygga på kunskaper från förpraktiken.
Vid journalisthögskolans inrättande avskaffades därför förpraktiken. Urvalet mellan de sökande kunde då inte grundas på betyg från praktikinstitutioner. I stället gjordes urvalet med hjälp av ett anlagsprov som omfattade psykologiska prov, skrivuppgifter och intervjuer.
Utbildningen vid journalistinstituten omfattade ett år. Erfarenheterna pekade på att denna tid var alltför kort för att ge ens en grundläggande journalistutbildning. Utbildningstiden vid journalisthögskolorna blev mot denna bakgrund två år, varav en termin utgjordes av en handledd praktiktermin. Från början bestod journalistinstitutets Undervisning av avgränsade kurser i olika teoretiska ämnen samt undervisning i journalistik. De teoretiska kurserna var i princip miniatyrkurser av olika universitetsämnen, och den praktiska undervisningen saknade klart samband med den teoretiska undervisningen. Vid
journalistinstituten gjordes försök att integrera teori och praktik med varandra. De teoretiska kurserna orienterades alltmera mot journalistikens behov, och den praktiska undervisningen samverkade så långt möjligt med den teoretiska.
Vid journalisthögskolornas inrättande föreskrevs genom beslut av statsmakterna att dessa strävanden efter integration borde känneteckna såväl utbildningen i stort som undervisningens uppläggning i de enskilda ämnena. Även undervisningen vid de statliga journalistinstituten hade en klar dagspressdominans. Undersökningar i samband med journalisthögskolornas inrättande visade emellertid att de studerande fick arbete inom ett mycket vitt område. Journalisthögskolorna fick därför ett betydligt bredare undervisningsinnehåll. Undervisningen om etermedier och tidskrifter förstärktes, och särskild undervisning om informationsområdet infördes.
Journalisthögskolornas verksamhet utvärderades av Journalistutbildningsutredningen som blev klar år 1975. Resultatet av utvärderingen blev övervägande positivt, men utredningen fann att samhällsorienteringen - särskilt undervisningen om kommuner och folkrörelser - borde förstärkas. Därför borde utbildningen förlängas med en femte samhällsorienterande termin. Statsmakternas beslut blev emellertid att utbildningen fortfarande skulle vara tvåårig. Inom denna ram borde man sträva efter att förstärka samhällsorienteringen. Sedan början av 1970-talet har universitetet i Stockholm vid Journalisthögskolan anordnat kurser i informationsteknik. Dessa kurser var från början avsedda att vara slutsteget i en akademisk utbildning, och de skulle ge denna utbildning en yrkesinriktning. Erfarenheten har emellertid visat att kurserna lämpar sig bäst som fortbildning.
I samband med högskolereformen år 1977 fick journalisthögskolorna vidgade utbildningsuppgifter. Riksdagen inrättade då påbyggnadslinjen för vidareutbildning av yrkesverksamma journalister. Den anordnades försöksvis höstterminen 1978 vid Journalisthögskolan i Stockholm och har från och med höstterminen 1979 anordnats varje termin. Av besparingsskäl nedlades påbyggnadslinjen från och med höstterminen 1983. Genom riksdagens beslut klarlades också ansvaret för fortbildningen av journalister. Styrelsen för fortbildning av journalister (FOJO) i Kalmar skulle anordna kortare fortbildningskurser medan journalisthögskolorna skulle anordna längre kurser. Medan FOJO:s kurser normalt omfattar 2 poäng har ingen kurs vid Journalisthögskolan i Stockholm omfattat mindre än 10 poäng. Riksdagen gjorde också ett betydelsefullt uttalande om vikten av en ämnesmässig specialisering inom journalistkåren:
Det är enligt utskottet väsentligt att journalistkåren rymmer medarbetare med specialkunskaper från många områden. Kvaliteten i den informationen som förmedlas till allmänheten har ett sammanhang med kunskaperna hos journalisterna, inte bara deras allmänna yrkeskunskaper utan även deras specialkunskaper på olika ämnesområden. Det är därför enligt utskottets uppfattning angeläget att de myndigheter som inom den framtida högskolan skall ansvara för journalistutbildningen verkar för att journalisternas specialstudier stimuleras såväl genom en alternativt uppbyggd avslutande utbildning som genom andra kompletterande utbildningsanordningar.